Pg. Lost

Pg. Lost - Norrköpings Post Rock Band

Pg. Lost är ett av mina favoritband. Det roligaste är också att de kommer från min stad, Norrköping. Efter att jag själv köpt Pg. Losts första EP "Yes I Am" fastnade jag verkligen för postrocken och det var då jag bestämmde mig för det är sånt här jag ska lyssna på och spela. Det var helt underbart.
Jag kunde gå runt och lyssna på låten "Yes I Am" flera gånger per dag och ofta i streck.
Pg.'s expermintella post rock är riktigt härlig och häftig. De har hittat ett ganska unikt ljud med hjälp av häftiga effekter på bas, gitarr och körljud.
En annan positiv egenskap är att de låter riktigt bra live. Jag har sett flera gånger och de lyckas få ihop sina låtar riktigt bra och fylligheten från inspelningarna finns även med på scenen.

Igår fick jag hem deras nya album "In Never Out". Riktigt häftiga låtar, speciellt den första låten Prahainen är riktigt bra och häftig. Den är som Yes I Am, man vill lyssna på den hela tiden. Låtens början är riktigt häftig med ett starkt klonkande ljud med långt mellanrum. Trummorna faller in och till sist kommer gitarrer och bas.
Riktigt maffigt känns det. När jag hörde den live i höstas var det skitbra.



Pg. lost bildades för bara några år sedan. I bandet spelar Kristian Karlsson, Matthias Bhatt, Martin Hjertstedt och Gustav Almberg. Bandet bildades genom att dem kännt varandra under längre tid tidigare genom deras skola. Från början jammade dem mest för skojjs skull men på senare tid har det blivit mer seriöst.


Mattias Bhatt - Guitar, Martin Hjertstedt - Drums, Gustav Almberg - Guitar & Kristian Karlsson - Bass / Voice

Pg. Losts plattor

Yes I Am
It's Not Me It's You
In Never Out


Detta är ett riktigt bra band som alla borde dra och kolla på om de spelar i närheten.
Pg. Lost kommer alltid att ha en liten plats i mitt hjärta efter att de inspirerat mig så mycket till att vilja starta ett experimentellt band med mina kompisar. Tack!


Sigur Ròs

Sigur Ròs - Isländsk Post Rock

Sigur Ròs är i mina ögon ett av de två största Post Rock banden. De ligger i toppen tillsammans med
Explosions in the Sky. Det är dock en ganska stor skillnad i soundet mellan dessa två band. Explosions in the Sky
spelar en mer ren Post Rock i mina öron. Sigur Ròs experimenterar lite mer. De spelar en mer mystisk musik, ibland
känns den väldigt post rock och ibland känns det mer som någon slags mjuk indiepop. De använder sig även av en del gästartister
vilket ger dem ett varierande sound med. Att Sigur Ròs har en sångare har också givit något speciellt och inte nog med det så gör hans
falseet sång att det blir något extra med.

Sigur Ròs består av jón þor (jónsi) birgisson på sång och gitarr, kjartan (kjarri) sveinsson på keyboards, orri páll dýrason på trummor
and georg (goggi) holm på bas. Bandet grundades 1994 men det tog ett tag innan dagens uppsättning kom till. Bandets hemort är Reykjavik
på Island.



Bandets discografi ser ut såhär

album

* von 1997
* von brigði (recycle bin) 1998
* ágætis byrjun 1999
* ( ) 2002
* takk... 2005
* með suð í eyrum við spilum endalaust 2008

singlar & eps

* svefn-g-englar 1999
* ný batterí 2000
* steindór andersen / rímur ep 2001
* untitled #1 (a.k.a. vaka) 2003
* ba ba ti ki di do 2004
* hoppípolla 2005
* sæglópur 2006
* hvarf-heim 2007

andra arbeten

* heima movie 2007
* hlemmur soundtrack 2002
* englar alheimsins [angels of the universe] (film & cd) 2000
* popp í reykjavík (film & cd) 1998
* smekkleysa í hálfa öld (cd) 1994

Sigur Ròs har alltså släppt en del saker med jämna mellanrum. Något som gripit mig extra är filmen "Heima" som de gjorde år 2007.
Efter att de varit ute på stora turnér under en lång tid bestämmde de sig för att göra en turné i de små fiskebyarna på hemmaplan alltså Island.
Av turnén gjorde de även en film med sjukt fina bilder och en härlig story som gör att man kommer nära bandet.
Man blir väldigt glad av den trots deras ibland lite halvbittra musik. De som producerat filmen har verkligen lyckats få ihop bilder med deras musik.
Heima är verkligen en sak en Post Rock fantast borde skaffa sig.

Sigur Ròs har även gjort en del soundtrack varvav den mest kännda låten som kommit ut i media bör vara Hoppipolla. Hoppipolla var med i den
stort prisbelönta dokumentärserien Planet Earth.

Mitt favorit album med Sigur är Hvarf/Heim som är ett samlingsalbum. Albumet innehåller riktigt mystisk och skön Post Rock. Omslaget är sjukt fint
och sitter uppe på min vägg där hemma. Min favoritlåt är Salka, en riktigt fin och ganska ren Post Rocks låt. Jag rekomenderar verkligen denna skiva.



Sigur Ròs kommer alltid finnas vid mig och i mina öron. De är oförglömliga även om jag inte lyckats uppskatta mer än en tredjedel av deras musik.





/Seb






Dela gärna med er av era egna åsikter och tankar. Kommentarer gillar jag, även om de kommer ett år efter inlägget publicerats

"I'll be there" & Rockkarusellen

Mitt eget band I'll be there har ställt upp i Rockkarusellen i år. Vi spelar en post rocks-influerad experimentell rock. Vi kommer från Norrköping och deltar då i Östergötlands del.

I bandet spelar Anton Forsberg (Sång/Gitarr), Fredrik Johansson (Gitarr), Alexander Räfsby (Bas) och jag själv, Sebastian Becker, spelar Trummor och lite mystisk effektgitarr.


Fredrik, Anton, Seb & Alexander från i Lördags 16 jan. foto Lina Steén

I lördags debuterade vi i rockkarusellen, något vi sett fram emot länge. Enda sedan vår start för lite mer än ett år sedan har vi tänkt att ställa upp i tävlingen.
I lördags var då första tävlingen, en kick-off vid namn Katapulten. Vi hade otroligt kul och det var jättebra drag. Det var jättekul att många hade tagit sig dit även fast vår speltid var mitt på dagen. Tack så hemskt mycket till er som kom och förgyllde vår dag. Tack tack tack!

Framöver är det fler deltävlingar att spela och troligtvis dyker lite andra spelningar upp nu. Det ska bli skönt att spela eftersom vi haft ett uppehåll från spelningar på runt 7 månader sedan vår spelning i lördags. Under hösten har vi tränat och skrivit nytt material samtidigt som vi haft mycket annat att göra.
Men nu är vi i alla fall tillbaka.

Tack ännu en gång till ni som stöder oss. Kram / Seb

Vi finns på facebook och myspace.
Facebook: I'll be there
Myspace: http://www.myspace.com/illbetherenkpg (upppiffning kommer)

Explosions In The Sky

Explosions In The Sky - Det bästa post rock-bandet?

Explosions In The Sky var det första post rock-bandet jag kom i kontakt med.
När jag tänker mig ren postrock tänker jag Explosions In The Sky.
Med riktigt härliga slingor som går ihop i varandra och med deras fantasi av att bygga upp låtar gör bandet till något riktigt extra.

Explosions In The Sky kommer från Austin i Texas, USA.
De grundades år 1999, inte alls långt efter att Post Rocken skulle kunna sägas vara grundad. Bandet blev kanske som mest uppmärksammade år 2001 när de lyckades släppa albumet Those Who Tell the Truth Shall Die, Those Who Tell the Truth Shall Live Forever bara några dagar innan terroristattacken den 11 september. I albumet fanns det med en bild av ett flygplan med texten "This Plane Will Crash Tomorrow" ("Detta plan kommer att störta imorgon"). Ett sjukt sammanträffande som gav dem uppmärksamhet.

Bandet består utav 4 medlemmar:



Michael James - bas/gitarr, Mark Smith - gitarr, Munaf Rayani - gitarr  & Chris Hrasky - trummor

Explosions In The Sky har släppt 5 riktiga album.
2000 – How Strange, Innocence
2001 – Those Who Tell the Truth Shall Die, Those Who Tell the Truth Shall Live Forever
2003 – The Earth is Not a Cold Dead Place
2005 – The Rescue
2007 – All of a Sudden I Miss Everyone

Det är inte så många låtar per album men tiden är lika lång som på vilket fullängdsalbum som helst, eftersom deras låtar ofta är riktigt långa.
Det är inte alls ovanligt med låtar som är mellan 8 och 10 minuter.

Förutom dessa album så har även bandet gjort större delen av soundtracket till filmen Friday Night Lights från 2004.
Där hittar man kanske några av deras bästa låtar de någonsin gjort. Soundet är det samma även om det är soundtracks. Men eftersom Explosions In The Sky's
post rock vanligtvis är filmvänlig så är det ingen märkbar skillnad.

Mitt favoritalbum de gjort är The Earth is Not a Cold Dead Place. I detta album hittar man låten "The only moment we were alone" som för tillfället är min favoritlåt.
Jag kommer alltid se Explosions In The Sky som några idoler och jag hoppas de kommer förbi Sverige snart.


Detta år kommer dock bli ett lugnt år för bandet. På deras hemsida skriver dem att året 2010 kommer användas till att skirva nytt material.
Detta medelenade hittar man på deras hemsida:


Welcome to 2010.  We're glad we've all made it this far.

So its going to be kind of a quiet year for us.  Our days will be spent sitting in our little practice space and working on new songs.  We've got a lot of ideas floating around and we're pretty excited.  Now we just need to focus (something which has never been easy for us).  Anyway, thanks for being patient with us over the years.  We truly wish we were a little more prolific, but believe us when we say its not for lack of trying.  We're just slow movers, apparently.  We'll keep you posted and let you know how things are going.

Take care and be safe this year.

Love, Explosions


Om ni av någon anledning inte lyssnat på bandet innan ni läst min blogg så gör det. Och köp gärna deras album.

Kolla även http://www.explosionsinthesky.com

/ Seb

RSS 2.0